alexandraajohansson

Jag drömmde en rätt så konstig, sorlig men ändå bra dröm inatt. Det handlade om min faster Ulla, som inte lever idag:(:( Det gjorde hon inte i drömmen heller, men jag pratade med henne. Och det som gör allt så verkligt är att vi pratade om saker som vi gjorde när hon levde, minnen o.s.v. Jag var hemma hos pappa,och allt såg precis ut som det gör där hemma. Jag låg i min säng och bara grät, hade gett upp allt. Jag såg aldrig Ulla i drömmen, men jag är säker på att det var hon. Hon sa till mig att man aldrig skulle ge upp, sålänge man bara får vara frisk har man egentligen inget att klaga över, med vissa undantag såklart. Sedan pratade vi jätte länge, allt växlade mellan skratt och gråt. Ingen som läser det här kommer nog att förstå varför jag ens skrev om drömmen. Men när jag vaknade imorse känndes allt så bra, det var som att jag äntligen fått pratat med min älskade faster för första gången på nästan två år, även om det bara var i en dröm så känndes det så verkligt. Och jag tror absolut på "ett liv efter döden" eller vad man ska kalla det, så jag är säker på att Ulla fortfarande finns med mig. Så drömmen hade en mening, det är jag säker på:)