alexandraajohansson

Igår i skolan fick vi lyssna på två personer, en som var ifrån Palestina och en från Israel. En av dem hade förlorat sin son, som blev dödad när han var nio år, och den andra hade förlorat sin bror. Jag ska erkänna att jag inte alls tänkt på kriget som pågår där borta, har knappt vetat var det handlar om. Men man fick riktigt ont i magen när de berättade om hur det är där borta. Det var som en av dem sa, vi i Sverige kan få nästan allt vi vill ha, allt finns framför oss. Samtidigt som jag igår satt och oroade mig över om jag skulle klara Tyskaprovet idag eller inte, satt förmodligen många av de barn som får chansen att gå i skolan och oroade sig över om ens alla i familjen skulle leva när de kom hem. Jag får dåligt samvete när jag tänker så, man tycker att man har tusen problem hela tiden, men egentligen har man det så jävla bra. Världen är orättvis!